I dag blev det en tidig start. Skolbussen hämtar i området 7.25 så det var bara att stiga upp och sätta på sig ett leendet. Hugo gömde sig under kudden och vägrade komma upp. Han var nog både trött och lite rädd.
Till slut hade i alla fall båda killarna sina skolkläder på och Hans och jag gick med och vinkade av dem. Axel är en klippa. Fast nervositeten syntet i hans ögon så tog han sin lillebror i handen klev på bussen och sa att allt kommer gå bra. Från min ögonvrå trillade det en liten tår. Jag var dock inte den enda nervösa mamman.
Själv åkte jag taxi till skolan och satte mig i cafét. Där satt jag hela dagen och piltade på detta blogginlägg, läste bok och fikade. I cafét satt också en del andra föräldrar, men bara från Skandinavien. De tuffa vikingarna är ganska softa kan man konstatera.
Vid lunchtid dök Hugo upp hand i hand med Mrs Wiser. Lite ledsen, men jag tror mest att han ville kolla att jag verkligen var på plats. Vi åt lunch ihop och sedan tog han Estrid (en svensk tjej) i handen och gick tillbaka till klassrummet.
Eftersom jag lovat killarna att vara på skolan hela dagen så flyttade jag mig inte många meter.
Jag åkte från skolan lite tidigare och mötte dem vi bussen. På eftermiddagen tog hela familjen en tur till Pearl City och köpte ”Börja skolan present”.Det är tufft för killarna att inte förstå men alla säger att engelska brukar komma igång fort. Det ska bli spännande att följa deras utveckling.
Nu sover de båda gott. De var båda väldigt trötta. Imorgon är det en skoldag till och sedan tar vi helg. Planen till helgen är att ta oss till ”Shanghai Ocean Aquarium”.
Även skoldag två avklarad nu. Lite tårar men på det stora hela väldigt bra.
SvaraRaderaHär kommer minsann en liten tår här med. Sååå modiga och duktiga era grabbar är. Sitter rent av och känner mig lite fånigt stolt över dem jag med så här alldeles mitt på blanka förmiddagen på andra sidan klotet, trots att det inte är det allra minsta min förtjänst :)
SvaraRaderaOch mamman är också superduperduktig. Minns när jag åkte taxi i HongKong. De chaufförerna kunde förvånande nog inte heller nån engelska. Snacka om överraskningar. Men fram kom man ändå på något vis till slut. Och jag fick se mycket av staden :)
Kramas!
Säger som Kristina, fällde en liten tår jag också. Storebror som tar lillebror i handen och säger att allt kommer gå bra, gulp...
SvaraRaderaHa det så bra!
Jisses vilka killar :) Och det hänger ju på utmärkt föräldraskap :) Fantastiskt att följa din blogg :)
SvaraRaderaKram från ett regnigt Falkenberg
Inte lätt :) Som jag ser på bilden går dem till SCIS. Samma skolan son min hade börjat med :) Han är på Pre-K.
SvaraRadera